Jag klagar mycket på vårt land. På att det händer för lite roliga saker, att politiken är skruvad ibland, sjukhussystemen, på det kalla klimatet och en bit av mig dör varje gång jag ser en hemlös människa. Jag känner mig deprimerad och vill bara bort, lång, långt härifrån.
Sen blir det sommar med gröna gräsmattor och blommor och allting smälter liksom fram. Det doftar rosor och nyklippt gräsmatta, fina vita staket och verandor som är fint utsmyckade. Då ser jag mitt fina land, min fina stad. All vacker miljö som vi faktiskt har. Vår fantastiska stenstad som vi har här i min stad. Fina Sverige som det faktiskt är ganska okej att bo i. Jag har min familj, tak över huvudet, ett jobb. Om jag slutar att oroa mig och tycka synd om mig själv en stund, så inser jag att jag har det väldigt bra, och jag önskar att alla hade det minst lika bra. Ja, jag vill ha större lön, bättre lägenhet, en sambo, men jag klarar mig. Jag har det bra, allt annat löser sig förhoppningsvis med tiden.
Nej, jag och vintern kommer inte att komma överens, men jag är övertygad om att dom flesta faktiskt gillar vårt växlade klimat. Barnen förtjänar att få göra snögubbar och snöänglar även fast jag vill dra täcket över huvudet den säsongen.

Fina Sverige.

Nu drar sommare 2010 igång på allvar och jag hoppas att den blir fantastisk för mig och alla er med en massa roliga saker!