Jag känner mig så sliten. Jag borde inte klaga, men det känns som att jag inte hinner ta igen mig. Har liksom hamnat i en konstig, bräcklig, känslomässig svacka efter hela Norge-attentatet. Jag vill samla hela min familj i ett tryggt rum där inget ont händer.

Min snälla kollega Anna har iaf fixat bort några av mina dagar, så jag kan vara lite extra ledig. Har lyckats få tre dagar i rad om två veckor, det känns nästan overkligt! Känns så trist att hon ska sluta snart, kommer sakna våra flummiga skämt...

Säger ju att Handels är en farlig bransch ;)