Lördag...

Hmm, det måste vara ett tag sen jag inte bloggat på en hel helg. Jag ber om ursäkt, men till mitt försvar så ska ni veta att jag har försökt mobilblogga. Som jag har nämnt tidigare så har jag stora problem med bloggappen.
Det blev iaf utgång med Mickis på kvällen, och slutet på kvällen lär vi inte glömma på ett tag. Vi blev inlåst mellan en gallergrind, ca två meter hög och en portingång typ kl 3 på natten, haha. Man får ju snilleblixtar ibland när man är onykter, och vi fick för oss att utforska stadens boenden när vi lämnade krogen. Vi kommer fram till gallergrinden och ser att den står på glänt, så vi går in och kikar in lite genom den rätta porten som är låst. När vi ska gå därifrån så ser jag hur Mickis tar tag i grinden (det utspelar sig i slow motion i mitt huvud) och drar den åt fel håll så den låser sig mitt framför oss. Nu kan ni tänka er min reaktion i slow motion också, typ: Neeeeeeeeeeeeej, med förskräckt min. Vi står och stirrar på grinden, börjar rycka i den lite smått hysteriskt och ser bara nyckelhålet som skrattar åt oss. Här börjar vi bli lite oroade faktiskt.

Mickis: Vi måste ringa polisen!!
Jag: Aldrig! Dom kommer sätta oss i fyllecellen!
Mickis: Nej, det kommer dom inte, vi måste ringa polisen!
J: Nej, nej, nej, dom kommer klä av oss naken! (här började jag få bilder i huvudet av att jag skulle få skämmas halvnaken framför halva poliskåren i mina tanttrosor) Hur fan ska vi kunna förklara att vi står här?
M: Men vad ska vi göra då, klättra eller?
J: Näää... (vi tittar skeptiskt på den höga grinden) Åh Gud, Åh Gud, Åh Gud... Tänk om *...* kommer nu!(kanske ska nämna att det visade sig att en mycket olämplig person bodde i huset, haha)
M: Dra på dig luvan... DRA PÅ DIG LUVAN!!!! (bäst att göra som hon sa)

Följ av lite mer Åh Gud, åh Gud, och hyperventilerande. Och bilder av hur tidningsbudet skulle hitta oss som två isglassar ihopkurad i en låst portuppgång på söndagmorgon. Till slut hittade vi faktiskt en knapp som öppnade grinden med ett välkommet klick innan det hanns ringa till någon polis! Fy tusan vilken ångest, jag hade dött om det där personen hade kommit, haha! Nu kan jag inte sluta skratta istället. Det är faktiskt roligare om man vet vem personen är, och hela den historien, men det håller jag för mig själv ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0