Tänk vad bra man kan må över att göra en liten god gärning för någon annan. Ikväll efter jobbet så hjälpte jag en gammal tant av bussen med hennes rullator. Den lilla tanten blev så tacksam för en sån liten grej, som egentligen borde vara helt självklar för alla. Speciellt eftersom goda gärningar egentligen är ganska själviska, man mår så bra efteråt.

När jag kom till jobbet idag så la jag märke till ett par som satt på bänken utanför butiken. Jag märkte att kvinnan var helt otröstlig och grät och grät. Efter ett tag blev hon lämnad ensam där på bänken medans folk stod brevid och skrattade och skämtade med varandra för fulla muggar. Hon såg så ledsen och ensam ut så jag funderade ett bra tag på om jag skulle gå fram till henne, men det kändes så inkräktande på hennes priatliv. Samtidigt ville jag fråga om det var nånting jag kunde göra, eller åtminstone ge henne en näsduk. Jag hann inte fundera så mycket längre innan karln kom tillbaka, och ganska snart så gick dom iväg. Tror att det var ett dödsbesked dom hade fått, fick den känslan av det lilla jag hörde. Jag är himla rädd för att lägga mig i, men ibland är det kanske just det man behöver. Visa eller få lite medkänsla.