Jag börjar verkligen få ångest över vad jag vill göra med mitt liv nu. Om fyra månader var det drygt ett år sen jag tog studenten och jag har fortfarande ingen aning om vad jag vill hitta på! Känns som att jag väntar på att nått speciellt ska hända som liksom får mig att fatta nått nödvändigt beslut. Okej, man kan alltid plugga, men vill jag det egentligen? NEJ! Vad ska jag plugga till om jag gör det iaf då? Ingen aning. Vill jag plugga här hemma? Båda jag och nej. Liksom jag har ingen koll på nånting. Jag vill inte ha ett fett studielån som jag får betala av halva mitt liv! Vill jag åka på ett stort, härligt äventyr utomlands? Ja verkligen! Men skulle jag kunna lämna allt i ett år? Nä, det känns inte som det, för känslan av att nånting håller mig kvar här försvinner inte.
Innan jag började gymnasiet så hade jag inte heller direkt nån koll, men min trygghet var att jag skulle ha tre år på mig att komma på vad jag vill göra.  Fyra år senare vet jag fortfarande inte... Gud, så svårt sånt här är...
Jag blir så sugen att bara åka iväg när jag läser syrrans (egentligen Tinas, men hon skriver för båda) och Annas resedagböcker... En dröm har alltid varit att jobba som au pair i USA, men ett år är så himla länge och jag vill inte åka själv. Ett par månader skulle nog faktiskt räcka för mig oavsett vart jag skulle åka. Egentligen så är det nog inte känslan av att något håller mig kvar som hindrar, det är nog mer att jag är alldeles för rädd att missa något, haha! x)