Socialt handikappad...

Socialt handikappad. Jag tror faktiskt att jag och min bekantskap är det ibland. Vi satte oss på ett fik idag när vi var på stan, och jag hann inte ens sätta mig på stolen innan jag välte omkull min Pepsi så det stänkte över hela stolen och bordet. Malin hade problem med avstånden så hon small ner glaset på bordet och kastade iväg sin sked. Evelina kastade sina pengar på golvet och klirrade ihop flaskan med sitt glas. Dåligt kombination på ett litet café, haha!

Finns även tydligen fler än jag som lever i sin egna lilla värld ibland. Innan vi satte oss så skulle jag springa in på jobbet och hämta en påse. Tänkte stoppa ner mitt blöta paraply i den innan jag la det i väskan. Iaf så stod kollegan bakom disken och hade en kund när jag gick dit. Jag var alltså bakom kassan när hon fortfarande stod där, hämtade min påse och gick. På fiket ringer telefonen, och då var det hon. Helt ovetandes om att jag faktiskt hade stått alldeles brevid henne i kassan, haha!


-Hej Magdalena! Jobbar du idag, eller är du ledig?
-Hmm, jag är ledig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0