Jag hatar när man möter folk som man inte vet om man borde känna till eller inte. När jag gick hem så mötte jag tre killar på andra sidan vägen. Det blir ju så att man tittar på det som finns så det var väl inte så konstigt att man mötte blickarna. Men sen höll ena kvar blicken och log innan han fick fram nån form av hej. Jag bara stirrade tillbaka och kände hur hjärnkontoret jobbade, kände jag dom där? Har vi hånglat på krogen när jag var 18? Haha, ni vet nog vad jag menar! Jag tycker det är jobbigt, jag vet inte hur jag ska bete mig. Eller så kan dom ha tittat för att jag såg ut som en fågelholk. Igentäppt näsa är ingen höjdare för flåset, så jag måste gå med öppen mun, haha!