Fick sms idag av syrran som berättade att hon har fått en bild publicerad i en tidning som heter Fotosidan. Grattis, grattis, grattis, kul, kul, kul!!! :)
Förövrigt så tycker jag att hon kan komma hem nu. Jag tycker inte alls om att vi har spenderat den mesta tiden isär dom senaste åren. Det blir självklart en vanesak, jag sitter inte och gråter varje dag, men det känns lika tomt varje gång man blir ensam sen igen. Jag älskar alla mina syskon, men vi har inte samma relation. Jag och Evelina har växt upp som tvillingar, gjort allt tillsammans, haft samma vänner m.m. Det är en jag vill dö först-känsla.

Okej, jag säger aldrig sånt här i verkliga livet. Jag säger aldrig att jag älskar nån i min familj. Men sis, nu vet du, så nu glömmer vi det här pinsamma ögonblicket och pratar aldrig om det högt, haha. Poängen var iaf att jag är stolt! Mästerfotografen nästa ;)