Herman är min bebis. I smetform. Herman är nämligen som ett kedjebrev. Man uppfostrar och föder honom, sen ger man bort tre syskon till nya familjer. Den fjärde delen gräddar man och äter upp.
Min Herman är tre dagar gammal av tio, men eftersom jag har varit ledig och inte kunde få honom i tid så har han han haft fosterfamilj tills idag.
Inte fick han mat i tid heller (han skulle matas igår, men han fick mat idag istället), så jag har gett honom extra omtanke med skeden hela dagen. Han var lite ledsen på ögat, men han bubblade fortfarande, så han levde. Om Herman inte bubblar, så är han död.
Herman får ej täckas över, utan ska bo i sin bunke, fri, i sina tio, korta levnadsdagar.


Fortsättning följer...