11:e september 2001: En vanlig tisdagseftermiddag, jag var 14 år och hade dagens sista lektion i skolan. Idrott stod på schemat, och jag och Malin satt på en plint av någon anledning, samtidigt som vi hade radion på i bakgrunden. Vid 14-tiden hör vi på nyheterna hur någon har lyckats krocka med ett hus i New York. Det gick inte att förstå vidden av det som hänt just då, och folk skakade på huvudet, som att det var fruktansvärt onödigt och klantigt att lyckas träffa ett helt hus.

Det var senare, när jag kom hem och såg på tvn som jag verkligen förstod hur allvarligt det var. Då kom allt prat om terroristattacker upp, något som jag faktiskt hade väldigt dålig koll på. Var väldigt skyddad från sånt innan, har inget direkt minne av någon tidigare attack alls. Jag var som sagt bara 14 år, och inte särskilt insatt alls.
Det var dagen som jag lärde mig att det finns grupper av människor som är onda rakt igenom, och bara är ute efter att skada andra, oskyldiga människor. Skygglapparna försvann, och en ny läskigare värld kom fram. Ingen annan händelse hade berört  mig så mycket tills dess, som dom dagarna man spenderade framför tvn och såg allt det fruktansvärda.
Det var även den dagen som gjorde mig rädd för flygplatser, storstäder, tunnelbanor och mycket mer. I princip alla ställen som kunde vara ett hot, och det gör mig fortfarande nervös idag. Ändå har Sverige känts så avlägset och ganska tryggt, som att sånt inte kan hända här. Fast det lärde vi oss i vintras att så är inte fallet. Tack gode Gud, att han inte lyckades bomba någon annan än sig själv ♥

Tribute in light 2002-2010

Ground Zero idag, med nya memorial-monument.