Känner mig fortfarande lite deppig sen igår. Kan inte sluta tänka på att han och sin käresta gifte sig alldeles nyss, i somras, och att han nu har lämnat henne och två små söner. Vad hemskt att gå från det lyckoruset till något så fruktansvärt. Och alla andra familjer som går igenom samma sak. Jag blir så himla berörd när olyckor händer, stora som små. Man blir extra påmind om hur snabbt livet kan ändras, och jag blir full av ångest. Vill verkligen samla familjen och vännerna nånstans där inget ont händer, men det finns inga såna ställen.

Om jag ska återgå till det normala för en stund, så åkte jag naturligtvis på en dunderförkylning. Har en jäkla träningsvärk i magen också, så det gör ont varje gång jag hostar. Låter lite såhär: host, aj, host host host, AJ, host aajj... Skönt att jag har haft två dagar lediga för sömnen är inte den bästa när jag är sjuk. Försökte bli av med mitt pass imorgon också, men det gick inte.