Hela dagen har jag ägnat åt att slå in andras alla hjärtans dag-presenter och sett alla blommor och choklad som härjar vilt bland alla lovebirds på Facebook. Spontant känner jag bara : DIE, VALENTINES DAY, DIE!!! Så, nu har jag lättat på trycket lite. Givetvis skulle jag inte känna så om jag hade någon att dela dagen med, men just nu är jag mest bitter! Och ensam. Till råga på allt så fastnade spännet på min plånbok i coop-kön, precis när jag skulle betala. Jag fick inte upp den, det var helt j*vla omöjligt! Stod där och blev stressad, röd och genomsvettig när jag såg den långa kön bakom och tanterna brevid som stirrade på mig som jag vore tagen ur En ding ding värld. Till slut fick jag be kassörskan om en sax och klippa ett hål i plånboken, så jag kunde fiska upp två sedlar med lillfingret. Min plånka är inramad med stål, så det går liksom inte ens att klippa upp den riktigt. Gosh, säger jag bara! Nä nu ska jag lägga mig på soffan och tycka synd om mig själv. Och äta choklad...