Sen jag kom hem igår så har jag känt mig så himla ledsen. Bäbis börjar bli så gammal och dålig i benen nu att det gör ont att titta på hennes stapplande när hon rör sig. Det är med andra ord snart dags för det oundvikliga... Det är tufft varje gång, men den här gången är det lite extra jobbigt för mig då hon har varit "mest min" sen hon kom till oss. Och nu måste jag bestämma om jag ska vara med när det sker eller inte. Jag känner mig så splittrad. En del av mig vill verkligen vara där och klappa henne till sömns, men den andra delen av mig känner att jag inte klarar av att åka dit och veta att hon inte kommer med hem. Fan, nu börjar jag igen, kan inte ens tänka tanken utan att börja gråta som ett barn, hur ska jag kunna ta ett sånt beslut?