När jag kom hem från Birsta och försökte slingra mig från att ta tag i all städning, så messade jag Marie och frågade om hon var promenadsugen. Tänka sig att jag hade sån tur igen att hon faktiskt var på väg till sidsjön, så jag följde med dit. Först gick vi upp till toppen av sidsjöbacken och sen blev det ett varv i spåret. Herrejävlar vad jobbigt det var att gå upp, det var lite väl optimistiskt att tro att man skulle kunna springa upp som en vältränad hockeykille på sommarträning, haha!