Jag var inne på Maddes blogg förut och såg att det är exakt två år sen vår bilolycka hände. Wow, tiden går fortare än man tror. Jag ska passa på och känna mig lite extra glad för livet idag, det är verkligen ingenting man ska ta för givet. Jag hade kunnat blivit förlamad, dödad eller vad som helst där emellan, men jag kröp ut med blåmärken och ett skärsår på knäskålen.
Om nån av er inte har följt bloggen så länge, så finns det ett längre inlägg här.