Olyckan...

Eftersom jag ändå har pallrat min ömma kropp hit, så kan jag väl berätta vad som hände igår. Jag skulle ju som sagt sova hos Madde i fredags, så jag åkte dit. Vi två och tre tjejer till åkte till klubb Lotus i Uppsala på kvällen, och var där till ganska sent på natten. På vägen hem så släppte vi av ena tjejen i Bollnäs, klockan var väl kanske 05.30-06.00 nånting på morgonen. Det tog jättelång tid att åka hem för det var ju så fruktansvärt dåligt väder, och e4an var inte plogad den första biten vi åkte.
När vi klev in i bilen i Uppsala, så kände jag bara, det här kommer gå åt helvete. Bara en tanke i huvudet liksom! Så därför var det första jag tänkte när vi släppte av Helena i Bollnäs att nu måste jag försöka somna för jag vill inte vara vaken om det händer nått. Jag vill inte vara medveten. Efter att ha suttit bak med Madde och nynnat på låtarna på radion så somnade jag äntligen. Och vaknade av att bilen voltade ner för en slänt...
Jag vet inte ens hur man ska kunna beskriva den känslan och rädslan. Vi pratar inte om att bilen bara voltade över en gång på taket och sen stannade. Vi pratar om att den voltade runt 4-5 gånger 20 meter rakt ner i en slänt mot skogen. Ni förstår inte hur ont varje volt gör, när man slår i backen utan någonting som dämpar smällen, och det kändes som det aldrig skulle ta stopp. Den känslan av att volta runt blandat med skriken av rädsla kommer jag aldrig att glömma. Det är inte roligt att tro att man ska dö!
Till slut så stannade bilen på taket så vi hängde upp och ner i våra bälten innan vi kom loss. Jag har nästan inget minne av det alls, förutom att jag knappt kunde andas och fick panik. Hysterisk är också ett bra ord. Ett fönster hade krossats framme, så hon som körde bilen skrek att vi måste ut ur bilen fort. Jag hade som sagt panik så Madde fick knäppa loss mig och lugna ner mig och se till att jag kröp ut genom det krossade fönstret. Jag hade fortfarande svårt att andas eftersom trycket av bältet var så hårt av smällarna, så jag orkade inte längre än halva fönstret, sen drog nån ut mig ur bilen ut i snön. Varken jag eller Madde hade skor eller jackor på oss så ni kan ju tänka er hur nerkyld man blev av att springa och ligga i snön. Vi hade sån osannolik tur att det kom två ambulanser efter vägen som såg vad som hände, så dom stannade på en gång och hjälpte till. Hon som körde bilen och såg till att alla kom ut var den som verkade mest skadad så dom fick ta med henne först, sen satte dom alla oss i den andra för att värma oss, innan det kom två ambulanser till.
När resten kom så tog dom ut mig och la mig på en bår, med nackkrage och allt möjligt. Helt overklig känsla att ligga fastspänd och bli buren på bår, åka ambulans, åka genom sjukhuset där alla runt omkring  kan se en, och man kan inte göra nånting själv. Dom klippte tom upp min tröja när dom skulle undersöka. Jag sa att dom inte fick förstöra kjolen, haha, så den drog dom av. Ligga där i underkläderna med sex främmande ansikten som klämde, kände, ställde massa frågor, sa åt mig att inte röra på mig, kändes också overkligt. Det är sånt man ser på tv, det händer inte i verkligheten!

Eftersom nästan alla sov när det hände så visste inte vi vad som hade hänt riktigt, men nu har vi fått veta att det var en bil ivägen som hon som körde väjde för, vilket ledde till sladd. Vi åkte över till motsatt körbana, flög över vägräcket och voltade nerför kanten tills det tog stopp i en vägtrumma. Tydligen så hade vi landat på bakdelen av bilen, sen slog den runt på taket. Är antagligen därför bilen är så mosad bak, och taket klarade sig så bra. Bilen började läcka massa bensin, så det var bara tur att fönstret gick sönder så vi kunde ta oss ut själva. Polisen sa på sjukhuset att vi hade haft änglavakt, och att vi lika gärna kunde ha varit fyra oidentifierade lik nu. Får man inte lite nytt perspektiv på livet efter det, så vet inte jag vad som krävs...


117070-646

Kommentarer
Postat av: Marla

Åh shit, läste tidningen idag. Vilken pärs, verkligen skönt att ni alla klarade er! Men man förstår att det känns overkligt och chockande nu. Läskigt hur snabbt saker och ting kan ske! Men det var nog en mening till detta hände, kanske iaf är det lite lättare att tänka så.. kram!

2007-11-04 @ 12:39:16
Postat av: madde

ojs tod det i tidningen redan
:O
ja det var inte alls roligt.. jag är bara glad att alal vi överlevde

2007-11-04 @ 13:32:11
Postat av: JojjeB

Skönt att det gick bra för er allihopa. Pratade med Evvy igår och fick höra om vad som hänt. Otäckt sånt där, så ruskigt otäckt. Krya på dig och var rädd om dig!

2007-11-04 @ 16:10:09
URL: http://jojjeb.blogg.se
Postat av: Anonym

ojojoj. det känns helt overkligt att ens läsa det. tack gode gud för änglavakten ni hade! helt otroligt. jag börjar nästan böla nu ju! alltså, jag finner inga ord att skriva ner här som låter något vettiga, men jag vill att du & de andra ska veta att ni har min tanke liksom :) jag tänker på er!

(men magda då... "klipp inte upp kjolen!" hahaha..)

2007-11-04 @ 16:37:16
Postat av: linnea

Jag är så himla glad att ni klarade er,

2007-11-04 @ 16:46:44
URL: http://linnealundstroem.blogg.se
Postat av: Lisa

oj, den dära anonyma kommentaren var från mig :D glömde skriva in namn .. :)

2007-11-04 @ 20:59:54
URL: http://famoous.blogg.se
Postat av: Anna

stackars dig magda och är så GLAD att ni hade änglavakt !!!! lilla stumpan, måste ha varit så otäckt! glad att ni mår bra kärlek från mig

2007-11-04 @ 21:58:35
Postat av: sara

men fy fan vad hemskt! tur att allt gick bra med er.. usch den känslan ni kände går nog inte beskriva!

2007-11-04 @ 22:15:35
URL: http://fabulousprincess.blogg.se
Postat av: Sandie

ÅH men herregud!!! Vilken tur att du klarade dig och allt!! USch! *STOR KRAM TILL DIG*

2007-11-04 @ 22:30:06
URL: http://chipset.webblogg.se
Postat av: Evelina

fan va läskigt att du hade tänkt tanken att de inte skulle gå vägen :S de sa du inget om igår.. hoppas du mår bättre nu! kram kram!

2007-11-05 @ 11:36:25
URL: http://lonken.blogg.se
Postat av: Christina

Lilla gumman!! Det verkar som om du är som jag känner på mig saker. Ni har haft en lite ängel som vakat över er. Hoppas det är någorlunda ok och glöm inte bearbeta det. Jag är här om du vill något. En stor kram Christina

2007-11-05 @ 14:37:59
Postat av: Stinaaa

Måste också smyga in här med en liten kommentar om hur sjukt tacksam&lättad jag blev, när jag hörde att ni undankommit med 'bara några skråmor'.. ja, åtminstone i förhållande till hur det kunde ha gått.

Verkligen så otroligt hemskt, jag tänker på er jättemkt & precis som du säger, börjar man inte tänka efter lite på hur lyckligt lottad man är - efter en sådan sak - vad ska då krävas?

Men så är det. Vi är sjukt lyckligt lottade. Sjuuukt lyckligt lottade! ^^ Gäller att ta vara på det.. :)
Sköt om dig (L)

2007-11-05 @ 23:40:08
URL: http://stinanonstop.bloggspace.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0