En speciell vecka...
Det är en speciell vecka för mig nu. En tid då jag känner mig lite mer tacksam för det jag har varje år. För två dagar sen var det nämligen årsdag för bilolyckan. Tiden går fort! Så åter igen, tack min alldeles egna, fina, skyddängel som var med mig den dagen.
Än så länge blir jag påmind vid varje krasch jag ser på film, och känner hur pulsen ökar. Och smärtan så klart, det gör ont att volta.
Helt sjukt är det. Jag är oxå tacksam att det inte gick värre än det gjorde!
men gud, jag hade helt glömt att det var årsdag redan! det är ju 3 år sedan nu.. sjukt vad tiden går oh jag kan inte heller kolla på bilkrascher utan att höra skrik, bilens ljud varje gång den slår runt och paniken att inte veta vart man är eller när de ska ta stopp... fy fan!
men de var meningen att vi skulle överleva :)
